I torsdags skojar jag inte när jag säger att det vara nära döden upplevelse under mitt och Felicias benpass. Dock var något som inte kändes bra i kroppen, hög puls och lite andningssvårigheter, men kämpade på ändå. Jag tar alltid i så jag skriker, men knte ens det hade jag kraft till. Kändes som en panikkänsla i kroppen och kunde knappt prata mellan seten. Felicia skulle egentligen sovit hos mig så skulle vi gjort en favorit i repris, men jag hade ingen energi kvar. Som tur var hade jag redan fixat mat så jag kunde äta nästa direkt när jag kom hem, men det tog evigheter att tvinga i mig maten, total energilös!