Lördag och det var dop för Charlie. Det var ett litet fin dop med bara närmaste släkten. Jag och calles syster Karin fick äran att vara faddrar även till Charlie och därmed även stå där framme med Therese, Calle, Joline och Charlie. Det fick jätte bra med barnen och Therese svimmade inte denna gången :) men däremot så fick jag och Therese ett riktigt skrattanfall då jag hade bläddrat fel sida på en psalm som vi skulle sjunga. Så vi kunde inte sjunga med utav grät av skratt. Det var riktigt jobbigt, finns det något jobbigare när man får sån skrattanfall när man inte bör skratta? :)