I måndags hade jag en av dom tyngsta passen, det var blandade känslor mellan tårar och adrenalin. Klockan ringde 07 och jag steg upp drack min Pwo från bodyscience jacked xx och XLNT BCAA nya goda smaken fläder. Därefter gick jag till sats Gärdet och köttade mina axlar. Jag kände att jag var sliten och det kändes väldigt tungt, men med grym musik i lurarna och stark vilja så är det en otrolig känsla när man reppar några extra reps för att det känns så jäkla bra, men helt slut direkt efter varje set så jag fick sätta mig ner o andas och till o med hålla tillbaka tårarna. Blandade tårar med glädje och en känsla av utmattning. Men konstigt nog så är det en härlig känsla, det är dö jag känner mig stark, inte ge upp utan kriga med ett krigarhjärta. Dom dagarna känner jag mig helt själv på gymmet, jag andas, blundar i mellanåt och bara fokuserar på målet. Ser mig själv stå på scenen och vara stolt över vad jag presterat, då vill jag inte avsluta setet och bara reppa vidare tills musklerna säger stopp. Denna dagen hade jag en ny favorit låt som pushade mig, "Not alone-aram" jag brukar ofta tänka att din största förebild står bredvid och kör lite hårdare och jag vill inte vara sämre utan ska köra lika tungt och prestera lika bra. Not alone!