Tillbaka till verkligheten efter tävlingen känns väldigt skönt, dock är inte kroppen i balans ännu. Från en tävlingsvikt på dryga 50 kg till 58kg på 3 dagar, men allt är bara vätska som kroppen sugit åt sig och en proppfull mage med massa gott haha. Det var en lustig känsla, jag kände och såg hur vätskan lade sig på låren och i ansiket, även underarmarna. Nätterna har jag svettats som en tog med kraftig muntorrhet och haft svårt för att sova som dom senaste dagarna, men energin har snabbt kommit tillbaka. I onsdags, hade vikten gått ner lite igen till 56,5kg och den börjar balansera sig. Det är väldigt viktigt att man fortsätter på dieten och succesivt ökar, men självklart ska man ha sina dagar efter tävlng då man får fira och belöna sig med massa gott.

 

Många pratar om tomheten som infinner sig efter tävlingen, men det är faktiskt inte något som jag känt. Jag har snarare inte förstått att jag har stått på scnen för några dagar sedan och lyft en pokal i handen. Inte förens igår när jag gick min promenad till jobbet och jag fick ett väldigt fint sms utav min far där han skrev hur stolt han var när han glatt blev överraskad av att jag var på förstasidan på tidaholms lokaltidning Västgötabladet och även på mitten uppslaget. Jag gjorde en telefon intervju i onsdags och berättade inte det för familjen för jag ville överraska dom.

 

När jag vaknade i går morse så kände jag att jag hade ont i halsen och hoppade då gymmet och tog en promenad till jobbet istället. När jag gick där med mina tankar, lyssnade på musik och fick det fina sms utav pappa, då föll polleten ner, jag har vunnit bodyfitness på luciapokalen! Jag kunde inte hålla tillbkaka tårarna, jag kände en lycka och jag kände mig själv stolt över allt slit och vad jag har kämpat. Men också att jag kände att min energi var tillbaka och jag kände att jag orka och ville ge kärlek och energi till mina nära och kära igen som har fått stå ut med mina humörsvängningar och att jag inte haft tid för dom. Nu lät det som resan fram till scenen har varit jätte jobbig, men det har den också, men jag gillar att kriga, det ska inte vara lätt, det är då endorfinerna kommer och en obeskrivlig lycka när du lyckats! Jag gick längs strandvägen och lät tårarna rinna för jag kände mig lycklig och jag kände mig så jäkla stolt över mig själv, jag vill göra det igen!! :)