Varför är det så att det känns okej att hälsa och ibland stanna upp o prata med den mötande med hund när man själv är ute med hunden, samma gäller med äldre. Det är artigt att hälsa på äldre, men att hälsa på någon annan random gör man inte. Om man går med barnvagn och möter en annan med barnvagn, hälsar man då också?  Varför? Är det för att man har något gemensamt? eller gäller detta bara hundägare? Är det enbart för hundarnas skull för att dom ska få chans att hälsa? Jag vet inte om jag bara pratar ute från mig själv, men jag tror att dom flesta av er håller med? Ett leende till den gamla gumman/gubben känns inget konstigt, men skulle du få ett leende utav någon random skulle du undra varför hon/han log eller hälsade på dig? :)